Sibeliusmonumentet i Helsingfors

På min snabbrunda genom Helsingfors och Åbo så måste jag givetvis också besöka Sibeliusmonumentet i Sibeliusparken, Tölö. Ett vackert monument som dock också är ett typiskt "turistmål", dvs det finns många Helsingforsare som kanske aldrig varit dit, men alla turister (som åker på en tur iallafall) har besökt det, i mina ögon, vackra monumentet.

Det var dock omtvistat när det avtäcktes pga att det var så abstrakt, så en tid senare kompletterade man med Sibelius ansikte, som du ser på bilden ovan. Rören nedan föreställer för övrigt den finska skogen, som var en av Sibelius stora inspirationsgivare.

Så här beskrivs monumentet på en sida om uteskulpturer i Finland:

Jean Sibelius (1865-1957) är den finska musikhistoriens främsta tonsättare och en av den finska kulturens stormän. Basen i hans produktion bildar symfonierna och de symfoniska dikterna som speglar en utveckling från nationalromantisk karelianism till tonala experiment. Jean Sibelius har varit internationellt känd ända sedan 1920-talet.

Sibeliussällskapet utlyste en tävling vars andra fas vanns av Eila Hiltunen med förslaget Passio Musicae. Publiciteten var enorm. Under denhär tiden var det vanligt att man ställde den abstrakta och den föreställande konsten mot varandra, och också Sibeliusmonumentets abstrakta formspråk utsattes för livlig diskussion. Situationen löstes genom att ett porträtthuvud av Sibelius kombinerades med monumentet.

Eila Hiltunen började abstrahera sina motiv i slutet av 1950-talet. De allt mer abstrakta formerna gick hand i hand med en stark expressivitet. Den grova uttrycksfullheten påverkades av svetsningstekniken som Hiltunen var en av de första att använda i Finland.
Monumentets rumsliga dimensioner, som gör det möjligt för besökaren att gå inne i skulpturen, och ekot och ljuden som uppstår i håligheterna gör det till ett unikt konstverk. Betraktat från avstånd smälter monumentet ihop med skogens vägg av träd och de skrovliga klipporna. Naturintrycken i Sibelius musik har fått ett visuellt uttryck i monumentet. Sibeliusmonumentet är ett av Helsingfors kändaste turistattraktioner.

En miniatyrmodell av monumentet (1964) finns i UNESCOs huvudkvarter i Paris. En detalj av verket finns i FNs huvudkvarter i New York. Också en 6,7m hög delskiss av monumentet finns i Montreal. Skissen var utställd på världsutställningen i Montreal 1964, och därefter donerade Finska staten verket till staden.

Monumentet avtäcktes 1967. Materialet är syrabeständiga stålrör. Verket är 8,5m högt, 10,5m långt, 6,5m djupt och har över 600 rör. Verket väger 24 ton.

Tempelplatsens kyrka i Helsingfors

Ett annat turistmåste i Helsingfors är Tempelplatsens kyrka. Så här skriver Wikipedia:

Tempelplatsens kyrka är en kyrkobyggnad i stadsdelen Främre Tölö i Helsingfors stad. Kyrkan öppnades 1969 och har ritats av arkitekterna Timo Suomalainen och Tuomo Suomalainen.

Det var meningen att man skulle bygga en kyrka på Tempelberget redan på 1930-talet och J.S. Sirén vann en arkitekturtävling. Andra världskriget avbröt dock planerna 1939. En ny tävling utlystes och vanns 1961 av Timo och Tuomo Suomalainen. Av sparskäl skar man ner byggnadsvolymen med en fjärdedel och byggnadsarbetena kom i gång först i februari 1968. Tempelplatsens kyrka kunde invigas i september 1969.

Kyrkan är inschaktad i berget men solljus kommer in genom takfönstren. Byggnaden används ofta som konsertsal tack vare den utomordentliga akustik som skapas av väggarnas skrovliga bergyta. Som altartavla fungerar en spricka i bergväggen.

Tempelplatsens kyrka hör till de populäraste sevärdheterna i Helsingfors och besöks årligen av cirka en halv miljon människor. 2006 var kyrkan Helsingfors tredje mest besökta turistmål med 579 570 besökare. Idén var att spara platsens naturliga form, varför kyrkan byggdes inne i berget. Den speciella lösningen lockar arkitekturintresserade och arkitekter till platsen.

Interiören är designad av arkitekterna. Kyrkan har inga klockor, utan melodin spelas upp från ett band.

Den här bilden från Wikipedia visar ingången till kyrkan, som alltså ligger nedsprängd i Tempelberget.

Senatstorget och Domkyrkan i Helsingfors

Idag lägger jag upp några bilder av Domkyrkan och Senatstorget i Helsingfors. De här bilderna tog jag i tisdags när jag körde ett litet mini-friska-upp-minnet-race till Helsingfors och Åbo, med anledning av att jag ska köra en grupp dit på måndag.

Så här skriver Wikipedia om Senatstorget:
Senatstorget (fi. Senaatintori) är ett torg i Helsingfors kärncentrum. Arkitekten som ritat torget och de offentliga byggnaderna var Carl Ludvig Engel.

Senatstorget är en allegori för den religiösa, politiska, vetenskapliga och kommersiella makten. Det religiösa representeras av Helsingfors domkyrka som ligger uppe på en platå ovanför de andra byggnaderna. Den byggdes mellan åren 1818 och 1852 och var Engels längsta projekt; den blev klar först 12 år efter hans död.

Den politiska makten symboliseras av Statsrådsborgen, som ursprungligen hette Senatshuset. Byggnaden blev klar på den östra sidan av torget år 1822. Senaten verkade i byggnaden fram till år 1918 då statsrådet tog över.

Helsingfors universitets huvudbyggnad färdigställdes år 1832 på den västra sidan av torget och representerar den vetenskapliga makten.
På södra sidan av torget byggde köpmän sina hus, vilket symboliserar den kommersiella makten i samhället.

I mitten av Senatstorget står bronsstatyn över Alexander II av Ryssland. Statyn avtäcktes år 1863 och hyllar tsarens sammankallande av Lantdagen efter en paus på över 40 år. Tsaren genomförde samtidigt flera reformer vilka ökade autonomin i Finland. Runt statyn finns figurer som representerar lag, kultur och bönder.

Så här skriver Wikipedia om Domkyrkan/Storkyrkan i Helsingfors:

Helsingfors domkyrka är domkyrka för Helsingfors stift och är ett av Helsingfors största landmärken. Den är belägen i centrala Helsingfors vid Senatstorget. Arkitekt var Carl Ludvig Engel. Tidigare hette kyrkan Nikolajkyrkan (Nikolainkirkko) och senare Storkyrkan (Suurkirkko), i vardagsspråk också Senatskyrkan. År 2006 besöktes Domkyrkan av 352 453 människor, vilket gör den till den tredje mest besökta kyrkan i Helsingfors efter Tempelplatsens kyrka och Uspenskijkatedralen. Kyrkan är 62 meter hög.

Historia
Domkyrkan är en del av Helsingfors empirecentrum som byggdes på 1820-1850-talet. Stadsplanen är gjord av Johan Albrecht Ehrenström och byggnaderna är ritade av Carl Ludvig Engel. I Ehrenströms stadsplan var ett berg norr om Senatstorget reserverat för en luthersk kyrka. Engel gjorde de första planerna för kyrkan år 1819 och finslipade ritningarna under flera årtionden. Byggnadsarbetena inleddes år 1830.
Vid Engels död år 1840 var kyrkan såpass färdig att man kunde fira universitetets 200-årsjubileum i den. Byggnadsarbetet övervakades efter Engels död av hans assistent Ernst Lohrmann, som gjorde stora förändringar i kyrkans utseende. Kyrkan invigdes officiellt först år 1852 och fick namnet Nikolajkyrkan efter tsar Nikolaj I av Ryssland och S:t Nikolaus. Då Finland blev självständigt år 1917 byttes detta "ryska" namn till Storkyrkan. Då Helsingfors stift grundades år 1959 bytte kyrkan namn till Helsingfors domkyrka.

Arkitektur

En staty föreställande aposteln Bartolomaios.

Kyrkan representerar nyklassicismen och har formen av ett regelbundet kors. Man anser att förebilden är Kazans katedral i S:t Petersburg. Engel själv var inte särskilt förtjust i centralkyrkor, men valde denna typ, eftersom kyrkan skulle komma på en plats där den syns från alla håll. Därför är kyrkan symmetrisk från alla håll.

Engel gjorde många utkast och finslipade länge på ritningarna.
I de slutliga ritningarna som godkändes av tsar Alexander I av Ryssland hade kyrkan fyra korsarmar omgärdade av pelare och en stor kupol över korsmitten. Kyrkorummet disponerades traditionsenligt i öst-västlig riktning, så att altaret hamnade mot soluppgången i den östra ändan. I den västra ändan placerades huvudingången och huvudtrapporna mot Unionsgatan. Den ljusa och avskalade salen var planerad så, att man kunde "se den med en enda blick". Kyrkan tornar upp sig ovanför Senatstorget på en platå och Engel placerade högvakten på varsin sida om torget.

Juho Könni från urmakarsläkten Könni från Ilmajoki fick i uppdrag att tillverka maskineriet för klockan i Domkyrkans torn. Det var hans mest betydande uppdrag och maskineriet användes fram till år 1902, då man efter en incident ersatte klockmaskineriet med en elektrisk klocka. Den ursprungliga klockan finns på Finlands urmuseum i Esbo.

Det uppkom flera förändringar i Engels planer. År 1839 gavs en kejserlig order om att riva högvakten och ersätta dem med breda monumentala trappor mellan Domkyrkan och Senatstorget. Engel motsatte sig trapporna, vilket många har ansett onödigt, eftersom torget som tidigare varit slutet mot norr nu kunde öppnas mot Domkyrkan.

Efter Engels död övertog E.B. Lohrmann planeringsarbetet och gjorde många förändringar. Det befarades att kyrkans konstruktion var för svag, så man lade till fyra mindre torn för att stöda upp huvudtornet. På taket satte man upp 12 statyer föreställande apostlarna enligt modell av Isakskyrkan i S:t Petersburg. De är världens största uppsättning zinkstatyer. Lohrmann ritade också de två sidopaviljongerna på var sin sida om trapporna som ledde ner till Senatstorget, som byggdes eftersom man inte vågade placera tunga klockor i den stora kupolen. Dessa förändringar på utsidan strider mot Engels ursprungliga planer på en avskalad arkitektur, medan interiören mera motsvarar Engels ursprungliga intentioner.

Interiören

Domkyrkans altare

Salen i Domkyrkan är vit i formen av ett likformat kors och mycket diskret. De enda dekorationerna är tre statyer i varsitt hörn föreställande Martin Luther, Philipp Melanchthon och Mikael Agricola. I det fjärde hörnet finns predikstolen som planerats av Engel.

Jag hamnade mitt i förberedelserna för friidrotts-EM som skulle ha invigning på Senatstorget samma kväll! TV-förberedelser och generalrepetitioner. Det var också därför som min Finlandstur blev bestämd två timmar innan avfärd - jag insåg plötsligt att EM skulle dra igång och gator bli avstängda. Alltså blev det snabba ryck för att hinna dit innan avstängningarna :-)!

Så här skriver Wikipedia om Statsrådsborgen:

Statsrådsborgen, tidigare Senatshuset, är en nyklassisk byggnad vid Senatstorget i Helsingfors gamla centrum. Byggnaden inhyser statsrådets kansli, som leds av statsministern, justitiekanslersämbetet och största delen av finansministeriet. Byggnaden har ritats av den tyskfödde arkitekten Carl Ludvig Engel och byggts mellan åren 1818 och 1822.

Ursprungligen byggdes byggnaden åt Senaten för Finland. Senaten använde byggnaden ända till 1918, då det självständiga Finland bildades. Statsrådet flyttade in samma år och gav namnet åt byggnaden.

Historia 

När Helsingfors blev Finlands huvudstad år 1812 fick Carl Ludvig Engel uppdraget att skapa ett imponerande centrum för den nya huvudstaden. Senatshuset var ett av de främsta projekten att planera. Områdets detaljplan gjordes av Johan Albrecht Ehrenström. Ehrenström placerade Senatshuset i kvarteret öster om Senatstorget. Kvarterets tidigare byggnader hade förstörts i en brand år 1808.

Byggnadsarbetena började år 1818. Flygeln mot Senatstorget blev klar år 1822 och samma år flyttade senaten in i huset. Flygeln mot Alexandersgatan stod färdig 1824 och flygeln mot Riddaregatan 1828. Den norra flygeln blev färdig 1853 och byggdes under ledning av Ernst Lohrmann på grund av Engels bortgång. Den östra flygeln byggdes om år 1916 efter ritningar av Johan Jacob Ahrenberg.

År 1904 sköt Eugen Schauman, en finländsk adelsman, student och aktivist, ihjäl generalguvernör Nikolaj Bobrikov i Senatshusets andra våning.

Schauman var djupt förbittrad över den ryska förtryckarpolitiken i Finland och förövade den 16 juni 1904 ett attentat mot det dåvarande ryska storfurstendömet Finlands allmänt avskydde ryske generalguvernör Nikolaj Bobrikov i Helsingfors senatshus. Schauman sköt Bobrikov och sedan sig själv. Schauman avled omedelbart, medan Bobrikov dog följande dag. Händelserna kring attentatet har filmatiserats flera gånger.

Uspenskijkatedralen i Helsingfors

Ett av de klassiska besöksmålen för turister i Helsingfors är Uspenskijkatedralen, som är rysk-ortodox. Så här skriver Wikipedia om den:

Uspenskijkatedralen (finska: Uspenskin katedraali, ryska: Успенский собор) är huvudkyrka för Helsingfors ortodoxa församling och katedral för Helsingfors ortodoxa stift inom Finska ortodoxa kyrkan. Katedralen finns på Skatudden nära Helsingfors centrum och blev färdig år 1868.

Kyrkans namn kommer från det slaviska ordet uspenie, som betyder ’avsomna’ (dö). Katedralen är helgad minnet av Jungfru Marias avsomnande (Maria dormitio), vars minnesfest firas den 15 augusti. Den är en populär turistattraktion och har flera besökare än Helsingfors domkyrka, men färre än Tempelplatsens kyrka; 2006 besöktes Uspenskijkatedralen av 516 500 turister.

Uspenskijkatedralen är Nord- och Västeuropas största ortodoxa kyrka och byggnaden i rött tegel med de gyllene kupolerna är ett av de synligaste tecknen på det ryska inflytandet i Finlands historia.

Det finns inalles 13 gyllene kupoler formade som flammor. Kyrkan är planerad av den kände ryska arkitekten och akademikern Alexej M. Gornostajev. Fastän kyrkan utanpå följer gamla slaviska traditioner är innandömet mera bysantinskt inspirerad.

Katedralen har råkat ut för några uppmärksammade ikonstölder under de senaste åren. I augusti 2007 stals en värdefull ikon av den helige Nikolaus på ljusan dag. I juni 2010 bröt sig en tjuv in på natten genom att litet fönster och förde med sig en av den finländska ortodoxa kyrkans största skatter, ikonen Gudaföderskan av Kozeltjan. Ingendera har återfunnits. Den kozeltjanska ikonen hittades i februari 2011 efter att mannen som satt i fängelse för stölden självmant avslöjat gömstället.

Och Helsingforsguiden:

Uspenskijkatedralen är ett av Helsingfors absolut mest populära turistmål med över en halv miljon besökare år 2006.

Kyrkan är säte för Helsingfors ortodoxa församling och den största ortodoxa kyrkan i norra och västra Europa. Den ger en påminnelse om Finlands närhet till det stora grannlandet i öster.

Kyrkan är byggd av rött tegel och har gyllene kupoler, som är karakteristiskt för ortodoxa kyrkor.
Kyrkan har dock ovanligt många kupoler; hela 13 stycken, som är utformade som eldflammor. Kyrkan har en ikonostas, en slags skärmliknande vägg framför altaret med ikoner av jungfru Maria och Jesus Kristus.

Denna ikonostas är utmärkande för ortodoxa kyrkor, men den i Uspenskijkatedralen anses vara en av de vackraste i hela Europa, Ryssland inräknat.
Namnet ”uspenie” är ryskt och betyder ungefär ”somna in” eller ”dö”. Kyrkan är en helgedom till åminnelse av jungfru Marias bortgång.

Den 15 augusti varje år hålls en högtidlig minnesfest till jungfrun.
Uspenskijkatedralen kom till år 1868, då Finland var en del av tsarernas Ryssland. Den ritades av den framstående ryske arkitekten Alexej M. Gornostajev.

Under vinterhalvåret 1 oktober – 30 april har kyrkan öppet mellan klockan 9.30 – 16:00, tisdag-fredag.
Lördag 9:30-14:00 samt söndag 12:00-15:00.
På måndagar är kyrkan stängd.
Under sommarperioden 1 maj – 30 september så är öppetiderna måndag-fredag 9:30 – 16:00, på tisdagar utökad öppettid till klockan 18.
Under lördag öppet mellan 9.30 -16:00.
Söndag öppet 12.00-15:00.

Det kostar ingenting att besöka denna vackert belägna kyrka, men tänk på att visa vördnad och att ha lämplig klädsel (män bör undvika huvudbonader och kvinnor bör inte ha för korta kjolar eller urringade tröjor).

Guidning kan erhållas i kyrkan för den som så önskar. Guiderna pratar engelska och finska, tyvärr dock inte svenska i allmänhet. Inne i kyrkan finns även en liten tryckt skrift med information om kyrkan på engelska.

Havis Amanda i Helsingfors

Här kommer ett par bilder från Helsingfors, som jag tog i tisdags när jag var där på en snabbtur.

Detaljerna är från den älskade statyn Havis Amanda, som alltid får en studentmössa på huvudet på Valborgsmässoafton varje år.

Så här skriver Wikipedia om Havis Amanda:

Havis Amanda är en staty av en sjöjungfru som står i en fontän vid Salutorget i Helsingfors. Hon är skapad 1906 i brons av skulptören Ville Vallgren och står omgiven av sprutande sjölejon och fiskar. Sjöjungfru-attributen inskränker sig till simfenor på tårna.

Hon har blivit oerhört folkkär i sin oskuldfulla, ändå sinnlighet utstrålande posé, och representerar något av Helsingfors sociala centrum, i synnerhet sommartid. Konstnären var vid tillfället bosatt i Paris, och uppger i bevarade brev att en madamoiselle Marcelle Delquini hade stått modell. Den avtäcktes 1908 och väckte ett visst rabalder, eftersom vissa borgerliga kretsar ansåg den oanständig.

En gammal tradition är att hon på Valborgsmässoafton förses med studentmössa under stort ståhej och närvaro av hela stadens festglada studenter. Traditionen torde ha uppstått som ett studenthyss, och kröningen skedde förr vid midnatt, (eftersom kutymen under förra seklet var att studentmössan bara fick användas mellan första maj och sista oktober), med att någon klättrade upp på henne genom fontänduscharna.

I ett skede försökte polismakten hindra evenemanget, men någon lyckades alltid smita förbi, så stadens fäder resignerade. Numera görs det dock under ordnade former: De olika nationerna turas om med att utföra kröningen, den sker klockan 18:00 på Valborgsmässoafton under familjevänlig tid, och vanligtvis med hjälp av lyftanordningar godkända av arbetarskyddsmyndigheterna. Själva mössan är också specialbeställd, eftersom hon har ungefär dubbelt så stort huvud som en normal människa. I händelse att det är teknologerna som står i tur, får hon naturligtvis en teknologmössa.

Finland i ett nötskal

Nästa vecka ska jag leda en grupp skåningar (mestadels åtminstone), som ska göra "Finland i ett nötskal" med Tjörnarpsbuss.

Jag ska guida runt dem i Stockholm (ja, lite Sverige först oxå), Åbo, Tammerfors och Helsingfors.
Det ska bli riktigt skoj att köra lite närturism som omväxling emellan.

Så igår var jag på en liten uppfriskningstur av minnet - ett minirace Mariehamn-Helsingfors-Åbo-Långnäs-Mariehamn :-).

Här kommer lite bilder. Fler följer i kommande inlägg.

Bilder från Bergen i solsken

Idag postar jag några bilder från Bergen i Norge, vilka jag tog på mitt senaste jobbuppdrag dit, den förra veckan. Strålande sol mötte oss i den vackra staden som annars ofta bjuder på regn... Men vi hade vädergudarna med oss! Lite moln när vi gled in mot hamnen, men sedan sprack det upp helt och hållet :-).

Ha det!

 

 

Och så här skriver Wikipedia bl.a. om Bergen:

Etymologi: ung ängen mellan bergen
Smeknamn: staden mellan de sju bergen


Folkmängd: 260 798 (1 januar 2011)


Grundad: 1070


Webbplats: http://www.bergen.kommune.no


Bergen är Norges näst största stad med 235 046 invånare i tätorten (2011) av kommunens totalt 263 762. Regionen har 377 112 invånare^[3]) Bergen är centralort i Bergens kommun, residenstad i Hordaland fylke och stiftsstad i Bjørgvins stift. Bergen är en betydande sjöfartsstad.
Bergen är en av Europas allra regnigaste städer med omkring 2 250 mm regn per år. Stadsdelen Bryggen ingår i UNESCO:s världsarvslista.


Storstadsregionen  

Bergen på 1890-talet.

Bergen ligger på Bergenshalvön i Midthordland, som är ett av de fem distrikten i Hordaland.
Kommunen har sjögränser mot ökommunerna Austevoll, Sund, Fjell, Askøy, Meland, Lindås, Osterøy och landgränser mot Vaksdal, Samnanger och Os. Bergen är mycket naturskönt belägen vid slutet av en fjord och mellan ett antal olika höga kullar och bergstoppar. Den skyddade hamnen skapar goda förutsättningar för sjöfart och har möjliggjort Bergens position som hamnstad.
Bergen var ett eget amt från 1831 och fylke från 1919 til 1972, då kommunen slogs samman med grannkommunerna Arna, Fana, Laksevåg och Åsane och gick upp i Hordaland fylke. Årstads kommun slogs samman med Bergen redan 1915.


Bergens kommun utgör domsagan för Bergens tingsrätt.
Bergen har två rådhus, det äldsta är från 1500-talet. Kommunstämman hålles fortfarande i samma sal sedan 1561.


Bergens kommun deltar internationellt i Union of Baltic Cities och i Organization of World Heritage Cities samt lokalt i Regionrådet Bergen og Omland, som är Norges största räknat i antal invånare.
I Bergen är man mycket stolta över sitt fotbollslag som heter SK Brann. Genom fotbollen och Brann så hörs man över hela Norge året om. En stor skara anhängare stoltserar ofta med sina tröjor, halsdukar och klubbsånger var man än reser, både inom och utom Norge.

Klimat  

Bergen har ett ovanligt regnigt klimat. Staden är Europas regnigaste stad. Det regniga klimatet beror på den geografiska belägenheten och närheten till Atlanten. Bergen befinner sig längst till väster på en landmassa där havsvindarna kommer från sydväst och dessutom är Bergen omgivet av berg som orsakar regn.

Ortnamnet  
Namnet Bergen kommer av det äldre namnet Bjørgvin som betyder 'bergsängen'.^[5]

Historia [

Bryggen, april 1944, efter en stor explosion i Vågen

Bergen grundades 1070 av kung Olav Kyrre, var huvudstad i norska riket på 1100- och 1200-talet. År 1360 etablerades ett hansakontor i staden. Den utvecklades till ett viktigt handelscentrum och hamnen förbättrades. I de administrativa byggnaderna i det som nu är stadsdelen Bryggen arbetade skrivare och affärsmän från många platser, särskilt från Tyskland. Förrådshusen var fyllda med varor, särskilt fisk från norra Norge och spannmål från Kontinentaleuropa.

Under historiens gång drabbades Bergen av många bränder, eftersom husen enligt traditionen byggdes av trä. Detta gällde även Bryggen. Endast en fjärdedel av de hus som står där idag är byggda under tiden strax efter 1702, när de äldre förrådshusen längs kajen brann ned. I de andra husen är det bara en del källarvåningar i sten som är äldre än från 1702. Dessa är från 1400-talet.
Bergen var största stad i Norden på 15- och 1600-talet och i Norge fram till 1830-talet.

Härlig kvällstur med RIB-båten!

Jag måste lägga upp ett par bilder från ljuvliga kvällstur med vår RIB-båt igår kväll. Vi åkte ut i de fina vatten som vi har alldeles kring kröken, dvs Mariehamns och Lemlands öar, skär och vatten.

Midsommarvyer från Åland!

Hej,

Tänkte lägga upp några bilder från ett somrigt, vackert Åland. Midsommarafton. Enjoy!

Ålesund vid midnatt

Några bilder från Ålesund, staden vid den norska västkusten som är så stiligt byggd i en enhetlig jugendstil.

Bilderna tog jag vid det korta midnattsstoppet när jag jobbade på min senaste Norgeresa.

Den här bilden tog jag genom min ventil från min hytt nere på tredje däck.

Så här skriver Wikipedia om Ålesund:

Ålesund är en stad i Sunnmøre i Norge, centralort i Ålesunds kommun i Møre og Romsdal fylke. Tätorten (tettstedet) Ålesund har 47 772 invånare (2011), varav 7 353 i Sula kommun
Ålesund är framför allt känt för sin jugendarkitektur och sin fiskeindustri, inom vilken många svenska ungdomar letar arbete.

Historia 

Ålesund fick stadsrättigheter 1848. Natten den 23 januari 1904 brann Ålesund.^[2] Staden som på den tiden var byggd av trä brann ned till grunden. Befolkningen fick fly mitt i natten med bara några minuter tillgodo. Endast en person dog i branden, men mer än 10 000 personer blev utan husrum mitt i den kalla norska vintern. Vilhelm II av Tyskland brukade semestra i trakten. Efter branden skickade han fyra skepp med material för att bygga tillfälliga skydd och husrum. Efter en planeringsperiod återuppbyggdes staden i sten, tegel och betong i jugendstil, som är känd för sina torn, spiror och dekorativa utsmyckningar.
På natten den 26 mars 2008 inträffade ett kraftigt ras i Ålesund, där ett större bostadshus kollapsade, troligen till följd av att ett stort klippblock släppt från det intilliggande berget.

Sport 

Ålesund har ett fotbollslag i Tippeligan, som är Norges högsta division i fotboll. Aalesunds FK bildades 1914, och spelade i högsta ligan för första gången 2003. Lagets arena heter Color Line stadium och invigdes 16 april 2005. Fotbollsspelaren John Arne Riise kommer från Ålesund.

Glad Midsommar!

Glad Midsommar på er alla!

Rökkes Molde

Här kommer några bilder från Molde, som var ett av stoppen på vår Hurtigrutstur från Trondheim till Bergen.

Molde är ju staden som den norske miljonären Rökke är född och uppvuxen i, innan han drog iväg ut i världen för att tjäna pengar.

Vyn över området närmast hamnen. 

Aker Arena ovan, som Rökke sponsrat åt stadens fotbollslag.

Ett hotell med läcker fasad.

Bilder från resa med M/S Nordnorge på Hurtigrutan