Glad reseledare på Geirangerfjorden

Hejsan,

Idag kommer det en Norgebild till. En bild som ett fantastiskt par, som var med på resan i somras, har tagit, och skickat till mig.

I bakgrunden ser vi ett stort kryssningsfartyg, som var på väg in till Geiranger, medan vi var på väg med färjan till Hellesylt, och vidare bort från Geiranger. Jag var glad att vi hann lämna lilla Geiranger innan de kom, för där klev sedan 3500 passagerare av på ett bräde!

Jag hittade en förteckning på nätet över alla kryssningsankomster och de var många kan jag säga! Vi lyckades m.a.o. tajma det hela riktigt bra, eftersom ett fartyg hade åkt just innan vi anlände och nästa, dvs detta, kom efter att vi hade åkt.

Eftersom det är fredag kväll så ska jag inte bli långvarig framför datorn, men jag tycker bara att bilden är ganska kul.




Och den påminner mig om Helen & PO, som var med till Norge som sagt. Det är en av de saker som är så roliga med att jobba som rundreseledare - att man träffar så mycket fascinerande människor i alla åldrar, som sysslar med olika saker, som har olika intressen och olika livserfarenheter! Tack för bilden, PO :-)!

Seven Sisters - vackra vattenfall i Geirangerfjorden

Hej,

Mitt bland alla mina inlägg från Italien så kommer en norsk
bild från i somras. Av vattenfallet "Syv söstre/Seven Sisters" långt inne i
Geirangerfjorden.



Bilden har jag behandlat med PhotoPad Image Editor, så nu kanske jag kommer att kunna
lägga upp bilder under pågående resor istället för i efterhand. Om jag får tid
till det förstås, men nu borde jag kunna göra det tekniskt i alla fall.

Så här skriver Wikipedia om Geirangerfjorden och bl.a. de sju systrarna:

Världsarv sedan 2005. Geirangerfjorden är en fjordSunnmøre i Møre og Romsdal.
Den är 15 km lång och utgör en arm till
Storfjorden. Fjorden är ett av Norges mest besökta turistmål. Längst in i fjorden ligger samhället Geiranger.

Den
14 juli 2005 blev Geirangerfjorden tillsammans med Nærøyfjorden ett världsarv. Dess status som världsarv är dock hotat av planerna att bygga en kraftledning över
fjorden.

Längs fjorden ligger de högt belägna gårdarna
Skageflå, Blomberg och Knivsflå.
De är övergivna gårdar tillgängliga via stigar och båt.

Området som världsarvet omfattar är 498 km2 i kommunerna Norddal och Stranda.
2006 blev världsdarvet, utnämnt till det bäst bevarade
UNESCO-stället av
tidskiften
National Geographic.

Föreningen
Fjord1 driver en bilfärja som går längs hela fjorden mellan Geiranger och Hellesylt.

Den geologiska utvecklingen i området skedde under den sista istiden. Glaciärerna grävde ut djupa fjordar och formade höga berg. Klimatet runt fjorden är milt, något som gör frukt- og bärodling möjligt. Vintrarna är inte så kalla i låglandet ändå kan det bli mycket snö, ofta med bra skidåkningsförhållanden i bergen.

De mest kända mest vattenfallen i Geirangerfjorden är Knivsflåforsen, på norska även känt som
De syv søstrene (de sju systrarna) och Friaren.

De två vattenfallen ligger på var sin sida av fjorden och det sägs att Friaren botar De sju systrarna på den andra sidan. Ett annat vattenfall i fjorden är Brudesløret (Brudslöjan).

På grund av all turism relaterad till fjorden, ökar befolkningen i dessa kommuner betydligt fler under turistsäsongen, särskilt under sommaren. Dessa består för det mesta av säsongsarbetare och folk som har stugor och husvagnar.

Bergsklättrare från
Storbritannien var bland de första som upptäckte fjorden som ett exotiskt resmål i mitten av 1800-talet. Redan 1869 seglade det första turistskeppet in i fjorden.
Sedan dess har flera hotell och stugor uppförts för att ge husrum till den ökande turismen. Också vägarna har förbättrats och därmed gjort det lättare att ta sig till sevärdheterna. 1936 kom
Trollstigen, 1939 Nibbevegen och därefter Ørnevegen år 1954. Den sistnämnda är öppen året runt.

Företagen i området lever gott på turismen. Man räknar idag med att Geiranger och Trollstigen besöks av 600 000 turister under en sommar.

Sankt Gotthardpasset

Hejsan,

Fortsättning på min redogörelse från senaste reseledarjobb, som gick till Italien med Piemonte och Sardinien. Men på vägen hann vi ju också passera Tyskland, Österrike, Lichtenstein och Schweiz.

Vi körde över/genom Sankt Gotthardpasset för att ta oss ner till den södra sidan av alperna.




Så här skriver svenska Wikipedia om passet:

Sankt Gotthard är en bergskedja i schweiziska alperna. Högsta toppen i bergmassivet är Dammastock (3 630 m). Flera bergspass leder över massivet, mest känt är Sankt Gotthardpasset.


På norra sidan om Sankt Gotthard är
tyska modersmålet för befolkningen, medan det på den södra sidan är italienska. Detta innebär också att Sankt Gotthard utgör en kulturell och även en språklig gräns mellan den germanska och den latinska delen av Europa.

Genom bergmassivet finns långa tunnlar, en vägtunnel och en järnvägstunnel, båda med namnet Sankt Gotthardstunneln. Vägtunneln är 16,9 kilometer lång och järnvägstunneln 15 kilometer.

Vägtunneln var världens längsta vägtunnel fram till år 2000, då
Lærdalstunneln i Norge invigdes (som är 24,5 kilometer lång). Officiellt räknas Sankt Gotthardstunneln som en del i en motorväg, även om den inte uppfyller motorvägsstandard fullt ut och det är bara tvåfältsväg. Motorvägsnummer används dock i Schweiz även på vägar som inte är riktig motorväg.

Nu byggs
Gotthard-bastunneln, en ny järnvägstunnel under Gotthard, som kommer att bli 57 km lång (världens längsta järnvägstunnel) och som man beräknar ska stå färdig 2017.

Vackra Lugano i Schweiz vid Luganosjön

Det var härligt att komma tillbaka till vackra Lugano i Schweiz! Det var tre år sedan som jag senast var här med en grupp, då var vi på väg upp från Italien. Nu var vi på väg ner till Italien.

Staden ligger i den övervägande italiensktalande delen av Schweiz vid den vackra Luganosjön. Rörigt att komma ner till hamnpromenaden för att släppa av resenärerna på ett bra sätt, så det gäller att hålla sig till motorvägen och sedan åka ner vid den bortre ändan av lungomare.




Förra gången jag var här så såg vi ett träd, med vackra små blommor och som doftade fantastiskt! Däremot visste varken jag eller någon av mina resenärer vilket träd det var. Ingen jag frågade omkring visste heller och ingen på hotellet i Lugano, som vi bodde på den gången visste heller.

Jag promenerade längs strandpromenaden för att leta upp trädet igen. När jag väl stod där och doftade på det igen så kom det två amerikanska damer som pratade om trädet. Den ena förklarade att trädet tillhör jasminträdssläktet, så jag vände mig om och utbrast "Oj, vet du vilket träd detta är! Äntligen får jag en förklaring!".

Hon var inte hundra säker på den exakta arten men jag tror att det är någon form av Orange Jasmin, trots att dessa blommor var gula och de verkar vara vita. Nåja, jag kom iallafall en smula närmare svaret.

Besök i Vaduz i Lichtenstein

Hej,

Jag fortsätter min rapportering från Europa och mitt senaste reseledarjobb med Viking Line Buss till Italien. Dag tre gjorde vi ett stopp i Lichtenstein. Lichtenstein är, i utrikespolitiska sammanhang, 'styrt' av Schweiz, så när vi åkte in i landet från Österrike så fick vi betala en avgift för besöket till schweiziska tullmyndigheter. 25 CHF (schweiziska franc) kostar ett dagsbesök.




Vi gjorde ett stopp på en timme i Vaduz, huvudstaden i Lichtenstein. Ett mysigt besök med trevlig människor och lagom stort så att mina resenärer kunde orientera sig enkelt på en timme, för lite shopping, fika eller en lichteinsteinsk öl t.ex

Frukost i Tyskland, fika i Lichtenstein, lunch i Schweiz och middag i Italien!

Hej!


Här kommer rapport nummer fyra från mitt senaste reseledarjobb, som jag kom hem från igår kväll, efter elva dagar på resa runt i Europa.




Dag tre på vår resa blev en intressant dag! Frukost i Memmingen i Tyskland, en sväng genom Österrike, fika och paus i Lichtenstein, färd över Alperna, lunch i Lugano i Schweiz och middag i Asti Italien.


Och allt detta på totalt dryga 500 km! Det är en av de bonus du kan få när du åker buss ner genom Europa. Du får se väldigt mycket som du inte skulle se annars, om du flög raka vägen ner.


En annan fördel är också att resenärerna hinner gå in i 'holiday mode' och också lära känna varandra på vägen ner.

Hotell i industrikvarteren

Hej,

Här kommer nästa rapport från mitt senaste reseledarjobb, som gick till Italien. Dag nummer två åkte vi ner genom Tyskland. Planeringen var att komma så långt ner i Tyskland som möjligt med beaktande av att min chaufför skulle kunna hålla sina lagliga stopp och körtider.

Det innebar för oss att vi körde ner till Memmingen i södra Tyskland. Vi bodde på Allgäu Hotel Nord. Hotell som vi övernattar på i såkallad transfer ner genom Tyskland ska vara nära Autobahn, fräscha, hyfsade priser, lätta att ta sig till och från.



Vi vek av Autobahn och letade oss in i ett industriområde mer eller mindre. Men plötsligt dök fräscha Allgäu Hotel upp bland husen. En modern byggnad i design-hotell-typ. Riktigt bra ställe som kan rekommenderas om ni har vägarna förbi.

Memmingen som stad är ganska mysigt i sig, med gamla gator och hus, men vi bodde just norr om staden eftersom vi sparade tid för att kunna göra längre pauser i Lichtenstein och Schweiz istället.

Fräscha räkmackor i Malmö

Hej,

Liten kronologisk rapport från mitt senaste reseledarjobb - till Italien (Piemonte och Sardinien). Den första dagen körde vi ner genom Sverige.

Vi skulle ta Finnlines båt, Finnpartner under natten. Eftersom vi skulle få köra ombord först klockan 21 så bokade jag platser och mat i Malmö, på Comfort Hotel, som ligger i Frihamnen.



Det är Malmös största hotell (men med den minsta broschyren tror jag...;-), dvs de har bara ett visitkort med information till Internet). Fräscht och läcker design invändigt.

Jag hade beställt kyckling till de av oss som var lite hungrigare och så hade hotelltjejerna rekommenderat räkmacka till de som bara ville ha något "litet och lätt".

Väl på plats så kom våra kycklingrätter - jättegoda. De mindre hungriga fick också sina mackor. De var enorma :-)! Det var säkert 500 gram nyskalade räkor på varje macka. Jättegoda, men enorma. Så ja...ingen behövde gå hungrig därifrån iallafall! Kan rekommenderas om ni är i Malmö och är hungriga.

Hemkommen från mitt senaste reseledarjobb - Sardinien och Piemonte

Hejsan,

Jag kom hem från mitt Italienjobb igår kväll. Åkte 26 september och har hunnit med Tyskland, Österrike, Lichtenstein, Schweiz och Italien på 11 dagar. Men det låter mera stressigt än det var.

Det har varit en fantastisk tur med massor av upplevelser - människor, natur, vin, mat, djur, kultur, historia, hav och berg!

Bussen, chauffören och några av resenärerna som själva valde det alternativet är fortfarande på väg hem med bussen. De borde som bäst ha nått upp till Travemünde nu. De ska ta Finnlines i natt. Några av mina resenärer bokade jag in på Finnlines fartyg från Travemünde till Helsingfors och några av dem åker tillsammans med chauffören och bussen till Malmö, för uppfärd genom Sverige imorgon.

Jag tänkte ge några korta rapporter från resan i några inlägg. Kompletterar med bilder de närmaste dagarna. Ciao!