Bilden är från San Gimignanos officiella hemsida.
Visar den eftersom man ser tornen så bra här.
Gott Nytt År i efterskott allihop! Härligt med lite rejäl vinter nu när det ska vara det. Ser fram emot att ställa mig på carvingskidor om några veckor... :-)
Men idag tänkte jag fortsätta på rapporteringen från min
jobbresa till franska Rivieran och Italien, som gjordes i oktober. Tänkte berätta lite om när vi besökte den vackra lilla medeltidsstaden
San Gimignano, som ligger i Toscana.
Vi hade varit på en synnerligen trevlig
vinprovning på Villa Pillo i närheten, så när bussen rullade vidare var det med allsång i bussen.
Enoteca i San Gimignano.
San Gimignano är en välbevarad gammal stad, som liksom Siena 'frös i sitt tillstånd' eller gick in i en Törnrosasömn i flera hundra år, pga Digerdöden, som härjade hårt här 1348 och framåt. Många dog och det fanns varken pengar eller krafter att modernisera städerna.
Sedan när det fanns det igen så insåg man att det var vacker gammal byggnadskonst som fick finnas kvar!
Tortyrmuseum...
Men alla torn då? Hur kommer det sig att de finns? Jo, det var på 1200-talet som rika och mäktiga familjer i staden försökte bräcka varandra - ju högre torn desto bättre försvar, men framför allt mer prestige! Det där med att vara störst, bäst och vackrast är definitivt inget nytt påfund... det tar sig bara olika uttryck i olika delar av världen och under olika tidsepoker...
Den kallas ibland för Toscanas Manhattan pga alla 'skyskrapor' som ger en 'New Yorksk' skyline.
Vy uppifrån Torre Grossa (det stora tornet),
som är det enda torn man får gå upp i numera.
Läskiga trappstegar ledde upp till taket. Men det var mödan värt!
När de var som flest så fanns det 72 torn i staden! Det förbjöds sedan pga sin orimlighet. Idag finns 15 torn kvar. Det enda torn man får gå upp i, idag är
Torre Grossa i Rognosa, stadens Town Hall. Jag klättrade förstås upp!
Ett annat besök som är väl värt kön och trängseln är faktiskt att besöka
Gelateria di Piazza för att köpa en (eller flera, vilket jag gjorde...både före och efter tornbesöket) av deras helt outstanding goda gelatos. De är så goda att de har vunnit world championship två gånger. Och de ÄR faktiskt helt otroligt goda!
Det lilla stället och dess innehavare har också varit med i filmen
"Tea with Mussolini", som vi dessutom såg lite senare under resan. Den utspelar sig bla i Florens och just San Gimignano.
Som sagt - en vacker gammal medeltidsstad. Tyvärr så har den i mina ögon blivit lite
för exploaterad. Invånarantalet är drygt 7000 medan besökande turister är ungefär tre miljoner/år. Vi var där under lågsäsong och på en vardag, men det var ändå påtagligt. Och ja...vi var ju också turister där. Men det hade ändrat mer än jag trott. Nåja, huvudsaken var att resenärerna var nöjda iallafall!
Lite egna funderingar här.
Volterra istället nästa gång Toscana blir aktuellt.
Men nu...arrivederci!
Jag och ett mycket, mycket gammalt fin olivträd på Costadoros gård.
Gårdens vapensköld
De odlade också en hel del oliver
Vinrankor som sträcker sig ner mot den blånande
Butiken (det finns i princip alltid en sådan) där vi handlade 
Äkta balsamvinäger. Lagrad. Utan någon sockerkulör i.
Grappa. Inte min favoritdryck, men uppskattad av många.
Den här var läcker tyckte jag och tog en bild av den. Till min glädje och förvåning
